nostalgiboxar

När jag som barn gick igenom mina föräldrars skivsamling var den full av cd-boxar. Det bästa från 50-talet, det bästa från 60-talet, det bästa från 80-talet (av någon anledning utelämnades 70-talet) och så vidare. Även en och annan avdankad artist som behövde sälja skivor letade sig in bland boxarna. Senare, när jag började köpa egna skivor, hände det att en box letade sig in i mitt synfält, men de förpassades snabbt till kategorin ”sånt som gubbar köper” och jag hade en bild av både boxar och boxköpare som fast i det förflutna. Hopplöst förbi och med en musiksmak så stagnerad att de istället för att upptäcka nytt väljer att köpa musik de redan har fast i nytt format. Det är lätt att fnysa åt Rolling Stones- och Springsteen-turnéer, samtidigt som man inbillar sig själv att man minsann inte ägnar sig åt nostalgiskt tillbakablickande. Fram tills fenomenet drabbar en själv och det man lyssnat på.

 

14 Iced Bears spelar? The Pastels släpper nytt? The Flatmates skaffar en ny sångerska och återförenas? Cherry Red släpper en samlingsbox med fem skivor brittisk 80-talsindie? Kanske en bok om modet under den tiden? Count me in! Nu var jag visserligen inte med när det begav sig, utan hoppade på tåget ungefär 10 år efter att det stannat. Men hur många av de som såg Stone Roses på Hultsfred förra året var egentligen med under Madchester-eran?

 

Vi behöver inte ens gå så långt tillbaks i tiden. Samlings- och sammanställningsivern kryper närmre än så. Förlaget Bläck Charm Nostalgi Vassa Tänder, som startades i höstas, arbetar nu med en bok om den svenska oberoende musikscenen under åren 1996-2002. Än så länge består den publika delen av detta arbete av en blogg med namnet ”Samtidigt i ett annat rum”, där personer som var aktiva under denna tid får presentera sina topp 10-listor av det som då gavs ut. Och plötsligt är det min musiksmak som tycks ha stagnerat. Eller så var jag bara 15 år före de som nu kommer att upptäcka band som Pluxus och By Coastal Café. Jag väljer att tro det senare och konstaterar nöjt att jag hade fel. Nostalgi är inget hinder för att upptäcka ny musik.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback