kultursamfundet

I egenskap av relativt nybliven frilansskribent har jag dragit några lärdomar, av dessa är kanske vikten av att ha bra kollegor omkring sig den största. Lyckligtvis hade jag redan den som skulle visa sig vara min både bästa och närmsta kollega på väldigt nära håll. När han inte är upptagen med djupsömn under sin fotpall har Burra uppenbarat sig som en alldeles utmärkt, och dessutom konsekvent, musikkritiker. Hans omdöme sviker aldrig, och även om våra åsikter ofta skiljer sig åt är han orubblig. Minsta antydan till en distad gitarr kan få honom att förkasta en hel skiva. Dock är hans strategier för betygssättning i skala 1-5 är väl utvecklade:

1. Springa iväg till en ”safespot”, exempelvis under ovan nämnda fotpall eller i buren, för att gömma sig med skälvande nos.

2. Sitta stelt upprätt, spärra upp ögonen och placera sig tryggt bakom soffbordets ena ben.

3. Även en 3a kräver att man sitter tryggt bakom soffbordsbenet, men ögonen är halvslutna och kroppen svajar lätt i takt med musiken.

4. Nu börjar det bli riktigt bra och det räcker inte att hålla sig i vardagsrummet. Istället skuttas det in i köket, arbetsrummet, eller var jag valt att sitta och uppmärksamt tuggas det på en bit papp eller vad som kan tänkas finnas till hands.

5. En femma har sanningen att säga endast delats ut en gång av denna hårda kritiker. Men då var han desto tydligare. 5an inleds precis som en 4a, men med musik så bra tas tillfället i akt att lägga sig ned vid mina fötter och sova gott. Vilket kan förklara varför han föredrar folkpop.