kultursamfundet

skulle se voodoo-utställningen på världskulturmuseet idag. eller, trodde jag iaf. visade sig att den stängde redan i söndags. så det blev fokus på en stulen värld om paracastextilierna och andra föremål från plundring istället.


bild ur film som visade hur textilierna varit svepta.

visserligen hade det varit intressant att se voodoo-utställningen, men det var nog ganska bra att kunna ta sin tid till en stulen värld, eftersom den handlar om ett så spännande ämne med så många infallsvinklar. även om jag väl egentligen tror mig ha en ganska klar bild av frågan dök det hela tiden upp nya funderingar och argument. gör att det blir väldigt roligt. men min slutsats om repatriering (i det här fallet ska tilläggas, kan ju inte säga ngt generellt) blir ändå den samma som innan jag såg utställningen.


jag fick sista, om än inte tydligaste, ordet.